Allt fokus ligger på Europeiska centralbankens chef, Mario Draghi, just nu. I media spekuleras det om centralbankens framtida penningpolitik – framför allt om centralbankens program för kvantitativa lättnader.

Kvantitativa lättnader är benämningen för centralbankens stödköp av långfristiga värdepapper och statsobligationer från europeiska banker varje månad. I gengäld får bankerna tillgång till likviditet (i form av pengar från centralbanken) som kan användas för att finansiera nya lån.

På ECB:s möte i juni tillkännagav Draghi att ECB skulle minska sina månatliga stödköp från 30 miljarder euro till 15 miljarder euro i september, och att stödköpen skulle upphöra helt i december – förutsatt att de ekonomiska förhållandena förblir acceptabla. Många experter i media verkar tyda detta som ett tecken på euroområdets framsteg under den senaste tiden.

För bara sex år sedan var valutaunionen nära en kollaps, och i ett i dag klassiskt tal lovade Draghi att göra ”vad som än krävs” för att rädda euron. ECB:s agerande under de senaste fem åren illustrerar vad centralbanker kan – och inte kan – göra för marknaden.

Skuldkrisen inom euroområdet år 2012 skapade oro kring valutaunionens framtid och huruvida vissa medlemsstater skulle välja att lämna euron. Spanien hade bara en månad tidigare fått ett nödlån för att rädda sin banksektor. Grekland var redan inne på krispaket nummer två och hade precis valt en ny regering. Många oroade sig över att Italien snart skulle behöva hjälp.

Mot den här bakgrunden meddelade Draghi i ett tal 26 juli att ”ECB är redo att göra vad som än krävs för att rädda euron, inom ramen för vårt mandat. Tro mig, det kommer att räcka.”

Talet var ett förspel till ECB:s program för direkta monetära transaktioner (OMT) som Draghi hade introducerat sex veckor tidigare. OMT-programmet gjorde det möjligt för ECB att köpa kortfristiga statsskuldväxlar på den öppna marknaden från krisande länder, och på så sätt minska regeringarnas lånekostnader. (När priserna på statsobligationsmarknaden stiger så faller avkastningen. Fallande avkastning på den öppna marknaden innebär att regeringar kan emittera nya lån med lägre ränta.)

Villkoren: behövande länder begärde hjälp och skrev under ett ”samförståndsavtal” med ECB, EU och Internationella valutafonden (IMF). Avtalet fungerade som ett kontrakt som beskrev landets åtagande att genomföra ekonomiska reformer – vanligtvis genom nedskärningar inom den offentliga sektorn. I grund och botten begränsades programmet till länder som fått krispaket av EU, detta för att underlätta ländernas återinträde på globala finansmarknader och göra det enklare för dem att låna pengar till lägre ränta.

Till dags dato har ECB inte använt OMT-programmet. Varken Irland eller Portugal behövde använda sig av programmet när deras krisåtgärder upphörde. Greklands nödlån löper ut den här sommaren och de flesta experter verkar tro att landet inte kommer att behöva ytterligare hjälp just nu, även om detta kan komma att ändras.

Vi anser att den viktigaste följden av Draghis tal var att förtroendet för euron stärktes bland investerare. Under den här tiden var euroområdet mitt uppe i en regional lågkonjunktur och förfrågningar om nödlån från länder i den europeiska periferin bidrog till en minskad tilltro.

Många observatörer var övertygade om att en kaotisk kollaps av euroområdet var att vänta. Vi anser att dessa rädslor belyser hur förtroende bland investerare kan ha ett stort inflytande på marknaden, särskilt ur ett kortsiktigt perspektiv.

Draghis ord gav de traumatiserade europeiska marknaderna ett mått av självförtroende. ECB sa i princip till investerare att de hade ett skyddsnät när det gällde lån till behövande europeiska länder. Åtgärderna gav regeringar över hela Europa mer tid att ta itu med långvariga ekonomiska problem och att öka effektiviteten genom att justera arbetsmarknader, nationella pensionssystem och andra problemområden.

Spanien genomförde bland annat flera arbetsmarknadsreformer som främjade landets ekonomiska konkurrenskraft (bl.a genom att göra det enklare för arbetsgivare att avskeda arbetare på grund av ekonomiska skäl). Tack vare dessa reformer har Spanien varit en av de snabbast växande ekonomierna inom euroområdet sedan den ekonomiska återhämtningen tog fart 2013.

Detsamma kan inte sägas om alla länder. Det tog lång tid för Italien att genomföra förändringar som de flesta observatörer ansåg skulle få fart på landets stagnerande ekonomi, bland annat att luckra upp betungande regelverk och implementera arbetsmarknadsreformer för att minska arbetslösheten.

Grekland förblev en utböling och fortsatte på en ostadig kurs i flera år innan landet nyligen började visa prov på en återhämtning (Grekland fick ett tredje krispaket under 2015). Men för den större delen av euroområdet förbättrades marknadsläget kort efter Draghis tal.

När de kvantitativa lättnaderna tog vid i mars 2015 hade euroområdets ekonomi växt under de senaste två åren. Till skillnad från OMT-programmet (som endast gällde för länder som tagit emot nödlån från EU) använde ECB kvantitativa lättnader för att köpa statsskuldsväxlar från alla euroområdets länder, förutom Grekland.

Det faktum att programmet drog igång två år efter expansionen visar att euroområdet kan skapa tillväxt utan extraordinära åtgärder från ECB. Trots den utbredda uppfattningen att ECB:s följsamma penningpolitik låg bakom tillväxten inom euroområdet anser vi att detta beror på enklare och mer fundamentala faktorer.

Till och med extrema lågkonjunkturer tar slut när företagen har genomfört sina nedskärningar och bankerna börjat låna pengar igen. Vi tror att det var precis detta som hände i euroområdet. När lågkonjunkturen var som svårast blev ansträngda företag effektivare och gjorde mer med mindre resurser. Reformer som var avsedda att förbättra konkurrenskraften trädde i kraft. Så småningom började efterfrågan öka och tillväxten tilltog. Högkonjunkturer följer lågkonjunkturer och vice versa.

Grekland är ett tydligt exempel på detta. ECB har ännu inte införlivat Grekland i programmet för kvantitativa lättnader. Trots allt politisk tumult, tre krispaket, två missade lånebetalningar och en djup lågkonjunktur har den ekonomiska tillväxten återvänt i Grekland. Greklands BNP har växt under fem raka kvartal, även om denna tillväxt varit blygsam[i].

Centralbankernas traditionella roll är att fungera som långivare och tillhandahålla likviditet när banker inte har tillräckliga medel för att uppfylla sina omedelbara skyldigheter. Detta kan skapa stabilitet under kortvariga perioder när problem uppstår som bidrar till ett försämrat förtroende för marknaden. ECB fyllde en liknande funktion under 2012 när de globala marknaderna hade väldigt lite förtroende för euroområdet. Vi tror emellertid att centralbankers förmåga att påverka ekonomisk tillväxt är gravt överskattad.

Vill du veta mer om vart aktiemarknaden är på väg och hur den påverkas av politiska händelser och ekonomiska indikatorer?

Gå då inte miste om regelbundna uppdateringar om aktiemarknaden och vad Fisher Investments Norden kan göra för dina investeringar.

Ladda ner den kompletta aktiemarknadsutsikten här.

Fisher Investments Norden är en handelsbeteckning som används i Sverige av Fisher Investments Europe Limited. Fisher Investments Europe Limited är auktoriserat och reglerat av den brittiska Financial Conduct Authority (FCA, referensnr 191609) och är registrerat i England (organisationsnr 3850593). Fisher Investments Europe Limited har sitt huvudkontor på 2nd Floor, 6-10 Whitfield Street, London, W1T 2RE, Storbritannien.

Fisher Investments Europe Limited delegerar portföljförvaltningsfunktionerna till sitt moderbolag, Fisher Asset Management, LLC, som bedriver verksamhet under namnet Fisher Investments, är etablerat i USA och står under tillsyn av Securities and Exchange Commission i USA. Att investera på aktiemarknaden innebär en risk för förlust och det finns ingen garanti för att hela eller delar av det investerade kapitalet kommer att återbetalas. Tidigare resultat utgör ingen garanti eller tillförlitlig indikation på framtida resultat. Investeringarnas värde och avkastning kommer att variera i enlighet med de globala aktiemarknaderna och internationella valutakurser.

[i]Källa: FactSet per 2018-6-11. Greklands BNP, skillnad i procent mellan 2016-12-31 och 2018-03-31.