Så småningom skulle det visa sig att beslutet var ett stort misstag, alla i branschen insåg till slut att 4G skulle kräva såväl höga som låga frekvenser.
Konkurrenterna Telia, Tele2 och Telenor hade alla licenser i 900-bandet. Om dessa förlängdes riskerade Tre bli utan.
”Vi var naturligtvis väldigt oroliga för att PTS skulle säga till de andra operatörerna att de fick behålla det spektrum de hade i ytterligare 25 år”, säger Peder Ramel på Tre.
På Post- och telestyrelsen (PTS) diskuterades hur man skulle göra med 900-bandet. De existerande GSM-operatörerna ville naturligtvis fortsätta GSM-trafiken, och de krävde förlängning. Men samtidigt ville alla i branschen att de nya tillstånden skulle bli ”teknikneutrala” så att de tillät 4G.
Vid en auktion av 900-bandet skulle staten få in åtminstone 2-5 miljarder till statskassan (baserat på vad man fått in i andra länder).
Men ingen av operatörerna ville ha auktion, då släppte de hellre in Tre på 900-bandet.
”Vi jobbade hårt med lobbying och tog kontakt med alla vi trodde kunde påverka det här beslutet”, säger Peder Ramel.
Och påtryckningarna gav resultat. PTS generaldirektör Marianne Treschow gav nu beskedet att om bara de fyra operatörerna kunde komma överens om en fördelning av 900-bandet där även Tre fick del av kakan, så skulle PTS avstå från auktion. Den linjen hade Marianne Treschow fått dikterad av näringsdepartementet.
Den 20 november 2008 lämnade mobiloperatörerna in en gemensam ansökan där de delade upp 900-bandet mellan sig.
”Vi uppfattade situationen så att enda chansen för oss att få spektrum var att komma överens med de andra operatörerna”, säger Peder Ramel.
”Därför satte vi oss ner och gjorde ett kommersiellt avtal.”
Att operatörerna först skulle få licenserna gratis, för att sedan i nästa moment tjäna pengar på att sälja en del av frekvensutrymmet vidare till Tre, var naturligtvis kontroversiellt.
Staten gick miste om 2-5 miljarder på grund av den uteblivna auktionen, och kunde dessutom anklagas för otillåtet statsstöd till de största mobilföretagen. Men varken näringsdepartementet eller PTS generaldirektör lät sig bevekas.
Dagen efter att mobiloperatörernas ansökan inkommit fick Johan Mårtensson, chefen för frekvensmarknadsavdelningen, följande SMS från sin chef:
”Jag vill inte se avslag! Analysera ansökan och kom med argumenten för tillstyrkan som vi kommit överens om. Marianne.”
När Johan Mårtensson inte lydde blev han omplacerad och fick sedan lämna PTS. Marianne Treschow förnekar att hon skulle ha krävt ett godkännande;
”Jag har mycket svårt att tro att jag sagt att vi ska godkänna, eftersom ansökan först måste prövas. Men jag ville ha en seriös prövning och inte ett nej efter två dagar.”
Hon fick även igenom beslutet i PTS styrelse, trots att tre ledamöter där reserverade sig.
”Främsta orsaken till min reservation var att staten genom beslutet inte fick betalt för den naturresurs som spektrum är”, säger Mats Bergman som är professor vid Södertörns högskola.
Våren 2009 fastställde styrelsen i PTS beslutet om tilldelning av 900-bandet.
Trots hårda ord från Konkurrensverket om tilldelningen lyckades regeringen avstyra ett ingripande från EU-kommissionen, där är frågan fortfarande ”vilande”.
Läs hela granskningen i senaste Veckans Affärer ONLINE.
Har du inte en egen prenumeration skaffar du en HÄR.