Systemfel bakom Panaxiahärvan

Publicerad 2012-10-08 14:21

Värdetransporter Skandalen i Panaxia kommer att gå till historien som en av tidernas största ekobrottshärvor. Och det som lämnade fältet öppet är ett bristfälligt och unikt svenskt regelverk.

I mitten av 1990-talet rensades investmentbolaget Trustor på 485 miljoner kronor genom att huvudägaren köptes ut med pengar från Trustors kassa. Notan i Panaxiahärvan kan komma att bli betydligt högre.

I Panaxia har kundernas pengar blandats med Panaxias egna. Det många nu frågar sig är hur det har kunnat ske med revisorernas goda minne.

Anledningen är troligen att det aldrig har funnits några avtal med kunderna om att kundernas pengar ska sättas in på ett så kallat klientmedelskonto. I teorin skulle pengarna hämtas hos kund dag ett, räknas på uppräkningscentral dag två och betalas ut till kunderna dag tre. Något behov av klientmedelskonto fanns med andra ord inte.

De kontrakt Panaxia haft med sina kunder skiljer sig inte från de avtal som andra värdebolag som Loomis och G4S har med sina kunder. Konstruktionen att värdebolaget ”äger” kundernas pengar är unik för Sverige.

I Danmark är det kundens pengar under hela processen, de hämtas i värdebolagets bilar, räknas upp på en uppräkningscentral, som oftast ligger på en bank, och sen går pengarna direkt in på kundens konto.

Sverige är unikt i sin kontanthantering. Det var Riksbanken som år 2005 beslutade att bankerna själva måste stå för infrastrukturen i kontanthanteringen i Sverige. De svenska bankerna gjorde ett försök att ta hand om den kontanthanteringen i bolaget Pengar i Sverige AB, men bolaget gick så dåligt att det ganska snart lades ned.

Resterna hamnade hos Securitas, nuvarande Loomis, och eftersom bankerna varit ointresserade av att hantera kontanter har kontanthanteringen hamnat hos värdebolagen.

Hur kundernas pengar faktiskt ska hanteras är inte hundraprocentigt klarlagt. Ett alternativ skulle kunna vara att värdebolagen tar hand om kundernas pengar med redovisningsplikt, men så är det alltså inte i dag. Att Sverige har valt en helt egen kontanthanteringsmodell, som av branschfolk beskrivs som ett stort svart frågetecken, är troligen något som kommer att diskuteras flitigt framöver.

I ljuset av den oklara svenska modellen är det lättare att förstå att revisorerna släppt igenom rapporter där det klart och tydligt framgår att Panaxia har skulder till kunderna. Att skulden växt över åren har förklarats med att Panaxias kundstock av dagskassor och bankomater hela tiden har ökat.

Den verkliga förklaringen till att skulden ökat är att Panaxia satte i system att skjuta på inbetalningarna från avtalade tre dagar till så mycket som veckor. Det är inget som syns i redovisningen, men som nu abrupt kommit i dagen. Troligen har Panaxia genom ’trial end error’ märkt vilka kunder som haft koll på sina inbetalningar och vilka kunder som varit mindre noggranna.