Scania bestred anklagelserna och överklagade kommissionens beslut.
EU-domstolens lägre instans, Tribunalen, ogillade Scanias försök att få böterna ogiltigförklarade.
Tribunalen tillbakavisade alla Scanias påståenden att kommissionen inte har varit opartisk och inte givit företaget tillräckliga möjligheter att försvara sig.
”I förevarande fall hade Scania direkt deltagit i kartellens samtliga relevanta aspekter och kommissionen hade därför rätt att hålla företaget ansvarigt för överträdelser i dess helhet”, skrev EU-domstolen.
Övriga lastbilstillverkare i kartellen accepterade böterna.
Volvo/Renault dömdes 2016 till böter på 670,4 miljoner euro, Daimler på 1.009 miljoner euro, DAF 753 miljoner euro och Iveco 495 miljoner euro.
Även MAN deltog i kartellen men fick sina böter sänkta till noll eftersom företaget avslöjade kartellen för kommissionen.
Tribunalen fann också att kommissionen hade rätt att först göra upp med vissa kartelldeltagare i en förlikning och sedan anta ett beslut om böter för Scania, som inte accepterade att göra upp.
Förlikningen innebar sänkta böter för dessa lastbilstillverkare.
Enligt kommissionen verkade kartellen under 14 år, från 1997 till 2011. Kartellen samordnade priser på ”bruttolist”-nivå inom EES-området. Det handlade om fabrikspriser som sattes av varje tillverkare, som utgör basen för prissättning. Slutpriset sattes efter justeringar nationellt och lokalt.
Lastbilstillverkarna samarbetade också om tidpunkten för när ny utsläppstekniker skulle introduceras, övergångarna från Euro III till Euro VI.
Dessutom överfördes kostnaderna för utsläppsteknikerna till konsumenterna.
Under tiden 1997 till 2004 hölls möten på företagsledningsnivå, ibland i samband med mässor. Detta kompletterades med telefonsamtal. Från 2004 organiserades kartellen via lastbilstillverkarnas tyska dotterbolag, oftas med elektroniska meddelanden.
Scanias moderbolag Traton vände från plus till ett lätt minus på Stockholmsbörsen efter beskedet.