Diagrammet säger allt

Så kom den då till slut. Stefan Engströms efterlängtade premiepensionsutredning. För oss pensionsnördar var det rena julafton när den orangefärgade (vad annars?) utredningen delades ut vid presentationen.

Titeln ”Vägval för premiepensionen” är synnerligen passande. För det handlar verkligen om ett vägval som vi nu står inför.

Engtröm ser tre huvudproblem med premiepensionssystemet. För det första att framtidens pensionärer kommer att få olika hög pension beroende på hur väl de lyckats med placeringarna. För det andra att det är svårt att välja bland 800 fonder. För det tredje att avgifterna är för höga.

Engström lanserar två huvudspår där det ena innebär att dagens fondtorg blir kvar men med vissa justeringar. Till exempel föreslås att man aktivt måste bekräfta var nya pengar ska placeras.

Det andra och mer kontroversiella spåret är att fondtorget som det ser ut i dag försvinner. Istället ska spararna kunna välja mellan ett fåtal (max 10) statligt upphandlade och kostnadseffektiva fondkategorier. Kort sagt: en viss möjlighet att välja inriktning och risknivå men alternativen är inte många.

Men politiskt sätt handlar vägvalet inte om antalet valbara fonder, risknivåer och avgifter. Det handlar om hur stora pensionsskillnader som kan accepteras i framtiden.

För det mest intressanta i hela utredningen är delen om den förväntade pensionen vid olika avkastningsnivåer. Utredaren har helt enkelt räknat på hur stor pensionen kan bli beroende på vilken genomsnittsavkastning man fått på premiepensionen.

Skillnaderna är enorma. Om man jämför två individer födda 1990 som haft lika hög lön och arbetat lika mycket fram till pensionen visar det sig att premiepensionen blir helt avgörande.

Den som bara haft en genomsnittlig årsavkastning på 2 procent kan räkna med en premiepension på runt 4 000 kr i månaden. Den som haft en genomsnittlig avkastning på 6 procent kan däremot räkna med en premiepension på runt 10 000 kr i månaden medan den som haft en genomsnittsavkastning på 10 procent får en bra bit över 30 000 kr i månaden.

Det lär också finnas de som får ännu mer. Om du lyckats få i snitt 14 procents avkastning kan du glädja dig åt en premiepension som ligger en bra bit över 80 000 kr. Varje månad.

Det är egentligen detta som är huvudfrågan för politikerna i Pensionsgruppen. Det är en minst sagt politiskt het potatis om dessa skillnader kan accepteras.

Om svaret är ja är huvudspåret att behålla dagens smått fantastiska fondtorg med oändliga valmöjligheter när det gäller inriktning, riskspridning och avgiftsnivåer.

Om svaret är nej är det dags att börja titta på det andra huvudspåret. Att kunna välja mellan ett tiotal fonder tar inte bort spridningarna helt men det är i alla fall minska skillnaderna.

Eller så går man ännu längre. Engström föreslog nämligen också en variant av huvudspår två där premiepensionen endast skulle bestå av en fond.

Det skulle förstås effektivt döda all valfrihet och ingen lär kunna glädja sig över tvåsiffriga genomsnittsavkastningar. Folk lär i alla fall inte bli avundsjuka men många lär få lägre pension än de annars skulle haft.