Analytiker: Föga troligt med ”Plaza 2.0” för att sänka dollarn

Chris Turner på ING skrev i en analys i förra veckan att volatiliteten på valutamarknaderna är tillbaka på nivåerna från mars 2020, och i grunden handlar det om den starka dollarn och hur handelspartners reagerar.

Japan har redan börjat intervenera för att stötta yenen för första gången sedan 1998, och kinesiska myndigheter kan komma att sälja dollar vid USD/CNY över 7:20.

Även kollapsen i pundet mot dollarn kan delvis skyllas på strama finansiella förhållanden i USA, även om brittiska myndigheter tände elden. Detta har lett en del kommentatorer att argumentera för en ny Plaza-överenskommelse, ”Plaza 2.0”.

Överenskommelsen 1985 gjordes av fem länder (på hotell Plaza i New York) för att på ett ordnat sätt vända dollartrenden och få dollarn att försvagas.

Fokus skulle nu ligga på G20-kommunikén den 12 oktober, och en eventuell upprepning.

”Vi tror att det är för tidigt för Plaza 2.0, i första hand för att Fed fortsatt låter så hökaktig. Framgången 1985 drevs till stor del av samstämmiga penningpolitiska överväganden. Vid den tiden backades koordinerade valutainterventioner för att sälja dollar upp av att Federal Reserve var redo att sänka räntan (styrräntan halverades mellan 1984 och 1986) och att Bank of Japan höjde”, skrev han.

I dag är Bank of Japan lika långt ifrån att höja som Fed är ifrån att sänka, och det är svårt att se toppen på dollarn då Fed fortsätter strama åt och tar realräntorna till positiva nivåer. Inte förrän Fed är redo att förklara att jobbet är gjort, och då mest tydligt med en duvaktig justering av räntebanan, ”dot plot”, så bör vi fundera på en dollartopp.

”Vi tror att det kan vara en story för mars, eller kanske till och med juni, 2023”, skrev han.

Euroområdets ekonomiska problem gör att en uppstuds i EUR/USD kan dröja, samtidigt som budgetosäkerheten i Storbritannien ger en riskpremie i pundet. Bank of England lär heller inte komma till pundets akuta räddning via högre ränta eller valutainterventioner, enligt ING.

Richard Cookson, kommentator på Bloomberg News som tidigare arbetat vid Rubicon Fund Management, Citi Private Bank och HSBC, skrev i en artikel i september att det finns tre huvudsakliga skäl till att det inte kommer att bli någon ny Plaza-överenskommelse nu.

För det första har senfärdigheten att börja strama åt hos Bank of England och ECB, och Bank of Japans ovilja, fått marknaden att tappa tron på deras övertygelse. Så även om de nu försöker ”komma ikapp” Fed så hjälper det inte valutorna så mycket.

Det andra är att en stark dollarn gynnar USA nu på ett sätt som det inte gjorde 1985. Då hade inflationen fallit betydligt och USA vill lätta på penningpolitiken för att hjälpa exporten och tillväxtmarknaderna. I dagsläget hjälper däremot en stark dollar USA att få ned den för höga inflationen, och dollarn är heller inte tillnärmelsevis lika stark som den var 1985.

”Det är därför inte så förvånande att det knappt kommit ett pip från Washington om dollarstyrkan”, skrev han.

Det tredje skälet kan vara att en stark dollar hjälper USA i dess geopolitiska ambitioner. Många fastighetsbolag i Kina har stora lån, och att rulla skulden på den inhemska marknaden kan vara svårt nog, att göra det i utländsk valuta kan vara direkt livshotande.

”Ju starkare dollar, desto mer smärtsamt för kinesiska företag att betala sin dollardenominerade skuld. Och det är så klart poängen”, skrev Richard Cookson.