Pengar att tjäna på handel med råvaror

Vi har tidigare konstaterat att en investering i råvarumarknaden inte innebär att man köper varor, utan terminskontrakt på råvaror. Denna gång går vi lite mer på djupet för att förstå varifrån avkastningen på en råvaruinvestering egentligen kommer.

Köp av terminskontrakt

När man handlar terminskontrakt handlar man priset som ska betalas vid en framtida tidpunkt för att få leverans då, inte i dag.

En person som säljer ett terminskontrakt kan skapa en position som exakt motsvarar terminskontraktet genom att köpa den fysiska varan och lagra varan till dess den levereras via terminskontraktet.

För att den vägen bestämma priset på råvaran utgår man från spotpriset, dvs priset för leverans i dag (”on the spot”), finansieringskostnaden (räntan) under tiden och lagringskostnaden. Det man får fram då är ett terminspris, som faktiskt är det högsta terminspris man kan se på en terminsmarknad.

Så länge terminspriset på en marknad är högre än ränta plus lagringskostnad kommer vissa aktörer att köpa spot och lagra och sälja (dyra) terminskontrakt mot, så att terminspriset sjunker eller spotpriset stiger. Då går det inte att tjäna riskfria vinster längre.

Keynes förklaring

Men vi ser ganska ofta terminspriser som är mycket lägre än ränta + lagringskostnad. Ekonomiprofessorn John Maynard Keynes presenterade en förklaring i sin bok ”A Treatise on Money”, som kom ut 1930.

Han påpekade att producenter av en råvara vill undvika att priset på deras vara blir lägre i framtiden. De säljer därför framtida produktion på termin, det vill säga att priset bestäms i dag, men leverans och betalning sker vid kontraktets förfallodag.

Fördelen för dem att inte ha osäkerhet om priset på produkten i framtiden, har ofta ett ganska stort värde: Man kan säkerställa att man inte går med förlust de närmaste åren. Det gör att man har lättare att få lån och att man inte behöver lika mycket eget kapital för att bära eventuella förluster. Kapital frigörs som kan användas till andra lönsamma investeringar.

Dessa producenter är därför villiga att betala något för att bli av med risken – en riskpremie. De är villiga att betala denna riskpremie till investerare som är villiga att bära risken. Därför finns det en riskpremie i marknaden för terminer på råvaror, som inte finns i varumarknaden, marknaden för spot-transaktioner i råvaror. Investerare i råvarumarknaden agerar alltså försäkringsbolag med avseende på prisrisken åt producenterna.

Nytta av att ha en råvara

Det finns en annan förklaring som har med köpare av råvaror att göra. Man kan nämligen som köpare ha nytta av att ha en råvara. Tänk dig att du föder upp grisar: Du har en nytta av att ha fodervaran nu, så att du kan mata dina djur. Du är faktiskt villig att betala mer för att ha foder nu, i stället för att ha det om tre månader, om du fick välja.

Ett annat exempel är om du gjuter exempelvis tennsoldater. Du behöver alltid ha lite extra tenn, för skrotet i gjutformen. Du kan faktiskt inte gjuta en tennsoldat utan att ha lite extra tenn. Alltså har du en nytta av att alltid ha ett extra lager av råvaran. Den nyttan gör att du antagligen är villig att betala mer för den nu än för terminskontraktet.

Det som bestämmer priset på terminskontraktet är alltså spotpris plus ränta plus lagringskostnad minus nyttan av spot.

TORBJÖRN IWARSON, råvaruchef Handelsbanken