Oljan avgör framtiden

Även om det inte nått upp till den tidigare toppen på 147 dollar per fat från sommaren 2008 har de senaste årens försvagning av euron gjort att oljepriset i euro nu passerat tidigare toppnotering.

Trots den allt hätskare retoriken är en snabb militär urladdning inte särskilt trolig.

USA:s president Barack Obama är antagligen inte särskilt sugen på att starta ett nytt krig när han har ett omval i november att tänka på. Visserligen kan det ge honom några välbehövliga poäng i handlingskraft men det skulle också ge honom problem med ytterligare skjuts uppåt i oljepriset och den ytterligare belastning det skulle innebära för konjunkturen.

Även i Iran är det val snart, parlamentsval i år och presidentval nästa år. Och missnöjet bubblar under ytan, och sanktionerna blir allt mer kännbara.

När luftkonditioneringarna slutar fungera på grund av strömavbrott framemot sommaren kommer det bli svårare att stävja nya uppror.

Skulle den iranska regimen falla kommer det att få mycket stor betydelse för USA.

Skulle Iran lyckas med en övergång till en västvänlig regim – vilket inte är någon självklarhet bara för att den gamla faller – kommer riskpremien i oljepriset att försvinna. Vissa uppskattningar visar att premien uppgår till över 30 dollar per fat.

Det finns alla möjliga tumregler för att mäta oljans påverkan på ekonomin. En gammal käpphäst är att en 10-procentig uppgång i oljepriset sänker den globala tillväxten med 0,25 procentenheter. Nu har det dock visat sig att ekonomins motståndskraft mot prisstegringar varit bättre än man trott. Men effekten är ändå lätt att kvantifiera.

Skulle WTI-oljan halveras från dagens 100 dollar till 50 dollar, vilket fortfarande är betydligt över senaste botten på 30 dollar, skulle det innebära en injektion till hela världsekonomin på över 1 600 miljarder dollar (90 miljoner fat om dagen gånger 365 dagar gånger ett prisfall på 50 dollar).

Det är alltså en större stimulans än amerikanska centralbankens omtalade stimulans QE2 på 600 miljarder dollar och europeiska centralbankens senaste stödprogram LTRO på 592 miljarder euro tillsammans.

På samma sätt skulle en ökning av oljepriset till 150-170 dollar per fat omintetgöra effekten av båda stimulansprogrammen, och antagligen mer därtill.

Dessutom skulle ett prisfall på oljan försvaga snarare än förstärka Ryssland, eftersom vissa uppskattningar visar att Kreml är beroende av ett oljepris på 120 dollar per fat för att balansera sin statsbudget.

Så det finns mycket att vinna, och förlora, på hur man hanterar oljan.