Varför måste det vara så svårt?

Varför måste det vara så förfärligt komplicerat att placera eller spara i aktier? Inte bara i enskilda aktier på Stockholmsbörsen utan även i alla de tusentals och åter tusentals aktiefonder som finns att välja på. Över hela världen. Det ena efter det andra nya alternativet målas upp som mer spännande och naturligtvis genast mycket bättre än allt som fanns tidigare.

Jag tänker inte bara på detta som kan göra vem som helst rådvill. Jag tänker också på de stora skeendena. De borde väl ändå vara lättare att tolka.

Den värsta finanskrisen i mannaminne tog många på sängen. Fast den var just det värsta vi någonsin sett. Märkligt att inte fler reagerade i tid. Aktiekurserna sjönk som stenar.

Men nu är ju krisen över. Bankerna ruskar på sig så att stödpengarna stänker och låtsas som att allt är som vanligt. Det märker man säkrast på att de börjar tala om bonusar igen som om ingenting hade hänt. Men oj då, de var visst lite för tidigt ute med den saken.

Men ändå, nog måste väl det värsta vara över när aktiekurserna tar av med god fart på det nya året. Det första på det nya decenniet. Skönt att ordningen är återställd.

Ekonomierna runt om i världen börjar så sakta återhämta sig efter finansiell intensivvård och stödchocker. På tillväxtmarknaderna rullar det redan på i god fart. Med Kina som världsekonomins nya stora draglok. Det gamla stabila amerikanska loket är kvar på översyn och reparation.

Men totalt sett är humöret ändå gott. Riskaptiten ökar och aktiekurser, guldtackor och oljefat tävlar om vems priser som återhämtar sig snabbast.

Aktieexperterna tävlar om vem som har den mest optimistiska prognosen för 2010 och helst också för åren därefter.

Men så, bara på de senaste veckorna, slår börstemperaturen om lika brutalt som vinterns snöoväder. Ekonomierna börjar sacka igen. Kineserna börjar tala om att bromsa lite för att det inte ska gå för fort. Rapporterna från bolagen verkar inte riktigt så starka som vi hade hoppats. Och så var det ju det här med skuldbergen och obalanserna. Tänkte inte på det. Riskaptiten försvinner fortare än kvickt.

Och inte blir man enbart klokare av att läsa alla initierade bedömningar av branschens erfarna experter. Ibland leder de bara till större osäkerhet och känsla av förvirring. Även om den lyfts till en högre nivå.

Där står vi åter som åsnan mellan hötapparna. Aktier eller inte?

Då kan man göra som en av mina favoritförvaltare Henrik Lindquist på Enter Fonder. Bestäm dig för vad du tror på och håll dig till det. Väldigt disciplinerat och långsiktigt. Det fungerar nästan aldrig att hatta fram och tillbaka.

Eller så ska du inte ha några aktier alls.

Svårare än så är det faktiskt inte.

JAN STERNER, redaktör Privata Affärer Placeringsguiden