Privata Affärer hade länge Ratos som en av sina favoritaktier under förre vd Arne Karlssons ledning. Han ledde ett bolag ut från tidigare kriser, sålde och köpte bolag klokt och fick ordentlig fart på aktiekursen. Men efterträdaren Susanna Campbell har inte haft det lika lätt – tvärtom har det mesta gått snett.
De flesta tänker nog på den stora investeringen i norska Aibel – ett oljeservicebolag där tajmningen blev extremt olycklig och Ratos har förlorat miljardbelopp. Men även hanteringen av övriga portföljbolag har inte varit särskilt imponerande – och det är något som nye styrelseordföranden Jonas Wiström också pekar på när han kommenterar avskedandet.
För även om Ratos strategi att förvärva bolag och sedan förädla dem med en större exitvinst i sikte fortfarande gäller, så har det blivit svårare att göra ordentliga bolagsklipp genom finansiell ingenjörskonst. Istället liknar Wiström Ratos jobb som ett bolag med olika divisioner som man måste jobba lika nära som om Ratos vore huvudägare.
Nu ska inte allt skyllas på Campbell – redan när hon tillträdde fanns det en del företag i portföljen som redan hade börjat underprestera. Dessutom fick hon Arne Karlsson som styrelseordförande de första åren, vilket naturligtvis inte var bra om hon skulle kunna rensa upp bland surdegarna.
Men som vd får man bära hundhuvet när aktiekursen presterar så pass dåligt jämfört med index – och det är anmärkningsvärt att ägarna haft så stort tålamod när den svaga utvecklingen har hållit i så pass länge.
Möjligen behövdes det en ny vd i form av Jonas Wiström (vd för ÅF) som kunde komma in och se på utvecklingen med fräscha ögon. Han som arbetat länge för ett framgångsrikt företag med fin tillväxt och ett gott renommé på aktiemarknaden måste ha blivit förfärad över det dåliga förtroende som nu finns för Ratos.
Campbell måste ha anat att detta var på gång – annars är det svårt att se hur hon skulle tackat ja till att bli styrelseledamot i Telia Company. Det krävs ingen högre IO för att förstå att detta skulle ses som extremt omotiverat från börsens sida när Ratos underpresterat under så långt tid och vd behöver vara helt fokuserad på att vända utvecklingen.
Privata Affärers Johan Markwall skrev en krönika i det senaste numret av Placeringsguiden där han pekade hur svagt huvudägarna agerat fram tills nu. Uppenbart är att familjen Söderberg tålamod till slut också brast och med en ny handlingskraftig ordförande på plats måste det till slut blivit ett självklart beslut att sparka Campbell.
För Ratos aktieägare blir en ny vd i höst ett hoppingivande tecken – men det kan bli en lång väg att vandra innan bolaget återfår någon from av förtroende. Med ett antal svaga bolag i portföljen som kan ta tid att vända alternativt sälja av kan rapporterna från Ratos mycket väl bli värre innan de blir bättre. I vilket fall som helst känns en investering i Ratos nu mer eller mindre som en lottsedel.