STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Lägstalönernas negativa effekt på sysselsättningen är inte så stor som man tidigare räknat med och dessutom är svenska lägstalöner inte längre anmärkningsvärt höga.
Det visar en rapport från Facken inom industrins produktivitetskommission, enligt ett pressmeddelande.
En slutsats från en forskningsgenomgång i rapporten är att företag har lönesättarmakt – de kan inom vissa ramar välja vilka löner de ger sina anställda. Det betyder att arbetsgivarna kan betala lägstalöner som är lägre än värdet på de anställdas bidrag till verksamheten. Därmed kan lägstalönerna höjas utan att jobben blir färre.
"För den skull kan man inte bara höja lägstalönerna hur mycket som helst. För facken handlar det alltid om en att väga av olika saker, exempelvis företagens konkurrenskraft mot de anställdas villkor. Men om man ska göra kloka avvägningar tjänar man på att ha ett uppdaterat kunskapsunderlag", säger Daniel Lind, forskningsledare för facken inom industrins produktivitetskommission, till Nyhetsbyrån Direkt.
Han tillägger att man dock inte kan stirra sig blind på enbart sysselsättningseffekter, utan att det kan finnas andra aspekter av höjda lägstalöner, som kan leda till högre produktivitet och arbetskraftsdeltagande.
"När företagen får en högre lönekostnad löser de det genom att bli mer effektiva. Högre lägstalöner gör det också mer attraktivt att söka sig till den vita arbetsmarknaden", säger han.
Vidare visar rapporten att svenska lägstalöner inte längre sticker ut som lika anmärkningsvärt höga som tidigare.
"Den nya arbetsmarknadsforskningen som visar att höjda lägstalöner inte ger samma negativa effekt på sysselsättningen har gjort det lättare politiskt att höja lägstalönerna. Det gör att svenska lägstalöner nu inte ligger jättehögt jämfört med exempelvis USA, Storbritannien och Tyskland, särskilt inte om man beaktar att våra lägstalöner bestäms i kollektivavtal och därmed är mer flexibla", säger Daniel Lind.