På 00-talet försökte jag också köpa en SEB-fond, men gav upp på grund av krav på bankdosor och sladdar. Det här var innan de stora fondtorgens tid. Istället sparade jag i små mindre fondbolag, även utan fondtorg gick att köpa genom att sätta in pengar på respektive bankgiro etc.
Nu i veckan har jag återigen stött på problem med att bli kund hos Nordea. Jag försökte skaffa mig tjänsten utlandsbetalningar. Det krävdes att jag ringde till kundtjänsten, men tydligen efter ett till en början relativt lovande samtal blev det nej från ”gruppen”.
Jag hade helt enkelt inte tillräckligt stora och regelbundna betalningar till mitt personkonto hos Nordea. Nej, det är klart jag inte har. Jag kände mig ju tvingad att lämna den biten till Skandia för 20 år sedan. Så nu kan jag inte betala räkningar till min lilla bostad i Spanien via Nordea. Jag blir kvar hos Skandia med den funktionen också.
Bankerna har förstås rätt att säga nej till den typ av kunder de inte vill ha. Nordea har i och för sig också ett lågt aktiecourtage och betalar tillbaka källskatten som dras på utländska aktier i kapitalförsäkring riktigt snabbt. Det känns ändå som att utmaningarna är många och att hela bankkonceptet inte är bra nog.
Nätmäklarna har digitala system som är modernare från början, medan storbankerna har äldre system. Det är därför inte konstigt att sparbankerna Avanza och Nordnet (när de varit på börsen) varit överlägsna placeringar jämfört med storbankerna. Det lär säkert bli så även under det kommande decenniet också. Att vara en mindre och modernare spelare med smalare utbud gör det lättare att vara en av de bästa i branschen på det man gör.
Att finska försäkringsbolaget Sampo ska sälja ut i Nordea på sikt känns därför bra. Fokusera mot försäkringar och enstaka mindre bett i nischbanker istället. Över tid är jag säker på att det lönar sig att välja bolagen med bäst tjänster i framtidssektorer.
Hellre Avanza, Nordet, Sampo och Storebrand än de riktigt stora och breda bankerna.