Sverige Det är inte troligt att Sverige hamnar i samma sits som Storbritannien, där Bank of England förra veckan fick rycka ut och lugna finansmarknaderna efter finansministerns "minibudget", men utvecklingen där är en varningsklocka som inte ska underskattas. Den bedömningen gör ekonomer som Nyhetsbyrån Direkt har talat med.

John Hassler, professor i makroekonomi och tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, säger att ”det är inte en obetydlig risk” om den nya regeringen försöker sig på en liknande rivstart som den brittiska gjorde, och som upplevdes som väldigt ansvarslös.

”Det skulle kunna få betydande konsekvenser här också, en betydande skillnad är ju att statsskulden är mycket mindre i Sverige, och det talar för att det inte skulle bli samma effekt”, säger han.

Hassler varnar samtidigt för att Sverige är ett mer perifert land, som många investerare har mindre kunskap om.

”Så jag tror inte man ska underskatta riskerna för att allvarliga felbeslut i den ekonomiska politiken skulle kunna bestraffas”, säger han.

John Hassler tror dock inte att detta är det mest sannolika scenariot och pekar på att det verkar finnas en samsyn om exempelvis att elstödet ska ske genom att använda intäkterna i Svenska kraftnät, vilket inte skulle innebära ytterligare upplåning och därmed är mindre dramatiskt.

”Men om det sker i form av breda stöd och de också genomför breda långsiktigt ofinansierade skattesänkningar, då kan jag inte tänka mig annat än att marknaden skulle reagera negativt”, säger han.

I Storbritannien hade såväl premiärminister Liz Truss som finansministern Kwasi Kwarteng tidigare uttalat idéer liknande ”Reaganomics”, sänker man skatten kommer BNP att växa och staten får in mycket pengar utan att man behöver bry sig så mycket om budgeten.

John Hassler har svårt att tänka sig att den nya regeringen i Sverige skulle föra en sådan politik och pekar på att den historien i alla fall inte funnits hos de tre tidigare Allianspartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Han tycker inte heller att Sverigedemokraternas tidigare budgetmotioner och valprogram pekat mot ”en massa ofinansierade reformer”.

”Jag har svårt att tro att man helt skulle byta inriktning. Det förefaller orimligt att Moderaterna skulle tillåta det. De där förhandlingarna kommer inte att leda till att man struntar att finansiera”, säger John Hassler.

Jens Magnusson, chefekonom på SEB, ser utvecklingen i Storbritannien som ett ”tydligt varningstecken” på att det här inte är ett läge där man kan stimulera ekonomin så brett och mycket som man tänkte att man skulle göra i Storbritannien, den risken finns för alla länder.

Men Sveriges låga statsskuld, tradition av mindre tvära kast i politiken, lite större återhållsamhet och budgetdisciplin, gör att vi är mer skyddade än Storbritannien som i utgångsläget hade en betydligt högre statsskuld.

”Vi är inte i samma situation som Storbritannien, men å andra sidan är vi är ett mindre land som behöver ha tydligare ordning på statsfinanserna. Uppenbarligen gick Storbritannien över en gräns för vad marknaderna klarade av, åtminstone i det här besvärliga läge som världsekonomin befinner sig i”, säger han.

Utvecklingen i Storbritannien är ett tecken på att man behöver vara försiktig. Det finns goda skäl till att göra något för de mest utsatta hushållen, men man ska ”inte göra alltför mycket och inte alltför brett, utan försöka vara noggrann i insatserna. Då bör det kunna klara sig för svensk del”.

”Visst är det en varningssignal till alla politiker, inklusive de svenska, om att ekonomin är i ett känsligt läge nu och man kan inte blåsa på för mycket”, enligt Jens Magnusson.

Vad gäller budgetförhandlingarna håller han koll på själva förslagen, men också att det är fyra partier som ska komma överens vilket gör att det finns en inneboende risk för att det är lättare att komma överens om utgiftsökningar än besparingar.

Magnusson tycker inte att det går att sätta någon ”gräns” för hur många miljarder kronor regeringen kan satsa utan att riskera marknadsturbulens, utan det beror på vad man lägger pengarna på. I Tyskland lade regeringen exempelvis häromdagen fram ett stödpaket på 200 miljarder euro utan några större marknadsreaktioner, ”det handlar om tidsperspektivet och vad man faktiskt ska använda pengarna till”.

Om pengarna används till att strukturellt försöka åtgärda energiproblemen framöver tror han att mottagandet blir betydligt bättre.

”Det är ju samma budskap till den svenska regeringen. Är det bara efterfrågestimulanser, att hjälpa hushåll och företag med pengar, kan man få större problem. Men handlar det om att satsa mycket pengar för att lösa problem på sikt, då har man större utrymme”, enligt Jens Magnusson.

Han noterar att det fortfarande finns utrymme i Sverige eftersom den svenska statsskulden är låg. Det är ännu en bra bit till dess att vi skulle få problem med upplåningen och räntorna börja ticka upp, ”men man ska vara återhållsam och det man ändå gör ska vara framåtblickande”.

”Det akuta problemet är snarare att om man blåser på för mycket nu går man rakt emot Riksbankens ambitioner… Vi vill inte hamna i ett läge där finanspolitiken blåser på när Riksbanken försöker strama åt”, säger chefekonomen.

Knut Hallberg, seniorekonom på Swedbank, tycker att det finns en teoretisk risk för att Sverige skulle kunna hamna i samma sits som Storbritannien och pekar på att den ekonomiska utvecklingen i mångt och mycket liknar den i början på 1990-talet, men då hade vi mycket högre statsskuld och ett mycket sämre ”track record” med ständiga devalveringar och problem med lönebildningen och inflation.

I praktiken tror han inte det finns en sådan risk. Storbritannien har en mycket värre situation, de är mer utsatta för elprissituationen, har högre underliggande inflation, brexit, en högre statsskuld, redan nu ett större budgetunderskott och stora upplåningsbehov som skulle späs på ytterligare. Sverige har också under pandemin tvärtom minskat statsskulden ytterligare.

”Med det sagt kan det bli så att den nya regeringen hamnar i en situation där man av politiska skäl behöver föra en mer expansiv ekonomisk politik än man tänkt sig”, säger Knut Hallberg.

Han räknar upp att det finns stora behov i välfärdssektorn, kommuner och regioner går i väggen ekonomiskt med larmrapporter från SKR dagligen, många hushåll drabbas hårt och företag inte minst i södra Sverige börjar blöda. Samtidigt finns det stora behov för att hantera demografin och gängkriminaliteten, och försvaret och polisen behöver resurser.

Knut Hallberg gör bedömningen att finanspolitiken kommer att bli något mer expansiv än Riksbanken helst skulle vilja se.

Han tror att skattesänkningar ”får stryka på foten, det finns det inte utrymme för, i alla fall inte i närtid”, eftersom han tror att det skulle kunna tas emot negativt, om än inte i samma härad som i Storbritannien.

”Sverige måste vara på sin vakt, inte minst eftersom vi är ett eget valutaområde, vi har inte samma frihetsgrader som euroländerna, som har ett större paraply. Storbritannien är ändå en viktig lärdom om hur snabbt det kan gå”, säger han.

Samtidigt betonar han att det är ”jättesvårt att hitta rätt balans” och inte stimulera för mycket så att inflationen stiger och Riksbanken måste höja ännu mer, samtidigt som människor och verksamheter far väldigt illa.

Knut Hallberg tycker egentligen att Sverige är bra positionerat i krisen med vattenkraft och råvaror, men en upptrappning av Rysslandkonflikten skulle kunna förvärra läget, exempelvis om Östersjön dras in ännu mer.

”Även om vi är i ett bra läge, är vi väldigt känsliga för riskhumöret eftersom vi ligger nära Ryssland och relativt nära konfliktområdet”, säger han.

Om statsskulden snabbt skulle röra sig uppåt på ett okontrollerat sätt så skulle finansmarknaden reagera, men det tror Knut Hallberg inte att Moderaternas skulle tillåta.

”Det är välfärdssektorn jag känner en stor oro för, hur man ska få ihop finansieringen till den. Det kan bli en obehaglig överraskning för den nya regeringen. Det verkar som att SKR:s medlemmar kommer att behöva ganska rejäla tillskott av statsbidragen”, säger Knut Hallberg.