Den första nyckelfrågan är om de policyansvariga gjort tillräckligt för att undvika en systemomfattande kris.
Analytiker granskar nu i detalj UBS övertagande av Credit Suisse. En faktor är att det rapporterade priset endast uppgår till cirka 10 procent av Credit Suisses marknadsvärde i början av året vilket reser frågetecken om hur försämrade deras tillgångar bedöms vara.
”Detta kan sätta i gång en ny våg av oro för tillståndet i bankerna”, skriver Capital Economics.
En annan faktor är beslutet att till fullo skriva av innehaven i ”Additional Tier 1 (AT1)”-obligationer, vilket skulle kunna påverkade denna tillgångsklass, särskilt om andra institut hamnar i problem.
En tredje faktor är att det kan finnas andra sorters juridiska och finansiella hinder för uppgörelsen, eller om det skapas en förtroendekris för UBS som kan få kalla fötter.
Men med detta sagt är det globala banksystemet som helhet väl kapitaliserat. Centralbankernas nya verktyg för att ge likviditet till finansinstituten ser också ut att fungera och kan utökas vid behov. Det inkluderar Feds stående repofacilitet, ECB:s LTRO och TLTRO och de omfattande valutaswaplinorna mellan centralbankerna.
”En fullskalig upprepning av finanskrisen 2007-2008 ser därmed osannolik ut”, skriver de.
Det handlar nu om att släcka nya bränder, och den andra nyckelfrågan är var de kan uppstå, hur läget kan eskalera. Här gäller det att hålla ögonen på tre områden.
Fler institut än Silicon Valley Bank kan få problem med orealiserade förluster. Enligt Feds bedömning uppgick de orealiserade förlusterna totalt i amerikanska banker till 620 miljarder dollar i slutet av 2022. Frågan blir om instituten hedgat mot dessa risker eller måste sälja av till förlust, vilket kan skapa nytt uttagstryck.
Även om orealiserade förluster inte i sig skapar problem så kan fler institutet hamna i trubbel av andra skäl. Även om problemen för SVB, Signature Bank och Credit Suisse kan vara särskilda för dem så har de avslöjat att problem gömmer sig i finanssystemet vid ränteuppgångar. Här kan nyckelsektorer vara mindre europeiska banker eller skuggbanker, och fonder som har löptidsmismatch.
Det kan också vara så att när bankerna nu stramar åt utlåningen i respons till skeendet senaste veckan så kan en ny ond cirkel starta där realekonomin försämras och betalningsinställelserna stiger. Den största risken ligger i övervärderade bostadsmarknader, och bolånen är en stor del av bankerna innehav.
Den tredje nyckelfrågan är vad detta betyder för penningpolitiken. Huvudscenariot är att vi undviker en stor kris som finanskrisen 2007-2008 men att fler problem dyker upp i mindre institut. Då kan Bank of Englands respons på LDI-krisen i oktober vara en bra mall för andra att följa. De gav rikligt med likviditet till marknaderna för att lätta stressen men fortsatte att höja räntan för att dämpa inflationen.
Det tycks som ECB följer detta schema, genom att höja räntan med 50 punkter men betona sin roll som ”lender of last resort”.
”Vi tror därför också att Federal Reserve och Bank of England också kommer höja räntan denna vecka, men det blir en svår väg framåt för centralbankerna”, skriver Neil Shearing.
En viktig fråga de kommande månaderna blir därför i vilken utsträckning som den senaste veckans kris gör att banker minskar kredittillgången. Det kan i sin tur tynga konsumenternas efterfrågan och företagens investeringar och därmed skynda på nedgången i ekonomin.
”Som det ser ut just nu tror vi att bankutlåningen kommer att minska i de flesta utvecklade ekonomier men att en negativ feedbackloop genom stigande kreditrisker (och systemomfattande kris) kan undvikas. Så även om de exakta implikationerna av de senaste händelserna för penningpolitiken fortsatt är oklar, så innebär det sannolikt att räntorna kommer att vara lägre än marknaderna trott för några veckor sedan”, skriver Capital Economics.