Riksbanken får friare tyglar

Riksbanken får friare tyglar

Publicerad 2010-07-01 09:28

Räntesättningen framöver tar mer hänsyn till finansiell stabilitet än tidigare. Riksbanken har skaffat sig friare tyglar – vilket gör att räntan snart höjs trots låg inflation.

De senaste 15 åren har Riksbankens politik varit förhållandevis enkel att tolka. Reporäntan har styrts av inflationsprognosen. Målet har varit att hålla inflationen vid 2 procent, plus minus 1 procent. Visst, andra faktorer som konjunkturläget och inflationens art (tillfälliga eller bestående inflationsfaktorer?) har haft betydelse, men i huvudsak har analytikerna kunnat koncentrera sig på inflationsbedömningen.

Från och med nu blir detta svårare. I efterdyningarna av finanskrisen har nämligen Riksbankens direktion dragit slutsatser som ger dem större handlingsfrihet:

  • Intervallet kring inflationsmålet slopas. Det kan sägas vara en odramatisk anpassning till verkligheten – inflationen har ofta svängt utanför intervallet 1–3 procent. Det kan också demonstrera att penningpolitiken har stark trovärdighet. Men faktum är ändå att Riksbanken får större formell flexibilitet i sin strävan att uppnå balans mellan inflationen och andra mål.
  • Ett sådant mål är finansiell stabilitet. Riksbankschefen Stefan Ingves gav i maj i ett stort anförande för Nationalekonomiska Föreningen en tydlig signal att Riksbanken från och med nu ger ökad tyngd åt stabiliteten i det finansiella systemet. Inte minst visade han hur regleringar av det finansiella systemet i praktiken flätas samman med penningpolitiken.

Detta låter kanske   inte så upphetsande. Men den ändrade strategin kan få klara konsekvenser för penningpolitiken redan i sommar. Det betyder bland annat att man kan använda räntan för att bromsa vad man ser som en osund stegring av upplåning och fastighetspriser även om inflationen är låg. Syftet är då att förhindra en framtida krasch med potentiella skador på ekonomin.

Få torde protestera mot att Riksbanken breddar sitt ansvarstagande. Däremot betyder den bredare strategin att det kan bli svårare att spå räntan. Om Riksbanken inte sätter räntan utifrån en strikt tolkning av 2-procentsmålet utan tillåter att inflationen svänger något mer på kort sikt och dessutom tar hänsyn till fastighetspriserna – då är det inte självklart hur dessa faktorer ska vägas samman och var det slutliga räntebeslutet hamnar. Vi kan således förvänta oss att ränteprognoserna spretar åt lite olika håll framöver.  

Den allra närmaste prognosen är dock inte särskilt svår. Den svenska konjunkturen har vänt upp, snabbare än i Riksbankens förra prognos, och fastighetspriserna ligger högt. Att den underliggande inflationen sannolikt faller den närmaste tiden lär inte hindra Riksbanken från att höja reporäntan redan i sommar.

Slutsatsen är att Riksbankens nya ramverk för penningpolitiken stärker förväntningarna om stigande marknadsräntor den närmaste tiden.

KLAS EKLUND

Senior Economist, SEB