Utländska investerare drar sig för att placera i fastlands-Kina

Sammankopplingen mellan börserna i Shenzhen och Hongkong är andra steget på två år i den kinesiska ledningens långsiktiga strategi att få in mer utländskt kapital i landet.

Sammankopplingen av börserna öppnar även ytterligare för kinesiska privatkunder att köpa aktier i Honkong, vilket de kunnat sedan sammankopplingen av börserna i Shanghai och Hongkong 2014.

För utländska placerare skapar den nya sammankopplingen av två börser i Kina ”ett nytt universum”, enligt Gunnar Påhlson, förvaltare av Carnegie Fonders asiatiska fond Asia.

Handeln mellan de sammankopplade börserna i dels Shanghai och Hongkong, dels Shenzhen och Hongkong, regleras med kvoter för de utländska aktieköpen. Intresserade placerare får ”köa” via Hongkong-börsen. Men vid handelsstarten för den nya sammankopplingen den 5 december utnyttjades bara 8 procent av kvoten.

Västerländska investerare har hittills varit återhållsamma när det gäller att göra affärer via de sammankopplade börserna.

– På Shenzhen-börsen skickar du in pengarna först, och därefter får du aktierna i retur. Det är ett problem för oss i väst som är vana vid att man levererar aktier mot betalning simultant. Och det är skälet till att vi inte har öppnat några konton än, varken på den sammankopplade börsen Hongkong-Shanghai eller i Hongkong-Shenzhen, säger Gunnar Påhlson.

Många andra aktörer har också helt avstått från sammankopplingen mellan börserna i Hongkong och Shanghai sedan 2014 av just det skälet, att den som köper och betalar för aktier inte omedelbart får dem i sin hand.

Informationshanteringen är också ett problem för utländska placerare, enligt Gunnar Påhlson.

– All information publiceras först på kinesiska, och det gör det svårare att ta till sig analyser. Det innebär ju också att information inte når ut till samtliga aktörer samtidigt. Det ställer högre krav på förvaltarna om de måste agera på lokala språk, säger han.

En effekt av detta är att genomlysningen på de sammankopplade börserna är sämre jämfört med västerländska börser. Den höga andelen privatpersoner som placerar öppnar också för mer ”spekulativa inslag” i handeln, som inte alltid är baserad på vinstutvecklingen.

Över tid borde dock börserna i Kina anpassa sig till en avreglerad kapitalmarknad. Den kinesiska ledningens politik som leder till en svagare valuta i landet är ett tecken på att den utvecklingen långsiktigt har startat, enligt Gunnar Påhlson.

– Eftersom man låter valutan falla tyder det på att Kina och marknaderna där öppnas än mer. Shanghai-börsen förhandlar till exempel just nu om att även sammankoppla med Londonbörsen. Kina behöver mer kapital då exportaffären inte är lika bra längre.

De kinesiska börserna har olika profiler. På Shanghaibörsen finns framför allt de stora statsägda, cykliska bolagen, som oljebolag, banker, försäkringsbolag samt kraftbolag.

På Shenzhen-börsen ser det annorlunda ut. Här finns yngre bolag inom IT, teknik, konsumtions- och hälsovårdsaktier.

– På Shenzhen-börsen hittar vi nya branscher, företrädesvis entreprenörsdrivna, vilket är den stora skillnaden mot Shanghai. Man kan säga att Shenzhen är Kinas Nasdaq, säger Gunnar Påhlson.

På Shenzhen-börsen skiljer sig även investerarprofilen då andelen privata placerare är högt för att vara Kina. Hit söker sig även nybildade bolag som söker riskkapital.

– Jag tror ändå att det blir en effektivare börsfunktion i Kina i framtiden, då mer utländskt kapital driver bättre information och funktion på börserna.

Det utländska ägandet i Kina är fortfarande lågt, men planen är att öppna för att cirka 20 procent av ägandet under en tioårsperiod ska vara utländskt.

Not: Om du är intresserad av Kina kanske vår läsarresa till Peking är något för dig. Läs mer här.