Återhämtningen hänger på skör tråd

Sista veckan i januari samlas politiker, industriledare, akademiker, med flera, i Davos på Världsekonomiskt forum. Stämningsläget förra året var att världsekonomin drabbats av hjärtinfarkt och att utgången var oviss. I år var atmosfären mer att patienten visserligen överlevde men är ännu inte friskskriven.

Världsekonomin har återhämtat sig snabbare än de flesta trodde. Men uppgången är skör och beror på i huvudsak offentliga insatser. Därom rådde stor enighet.

Den privata sektorn visar fortfarande svaghetstecken och arbetslösheten är hög. De så ofta debatterade exit-strategierna, det vill säga tillbakatagandet av stimulansåtgärder, ska ses i ljuset av detta.

En slutsats från Davos är att görs exit för tidigt riskerar världen en förnyad ekonomisk tillbakagång och det är en risk man inte vågar ta. Finanspolitiken har utnyttjats till bristningsgränsen och resulterat i stora budgetunderskott. Redan finns ett tryck att börja åtgärda detta. Penningpolitiken måste därför fortsätta att vara stimulerande och de internationella räntorna kommer att vara låga längre än vad de flesta tror. I Sverige kan de krypa upp något snabbare.

Nya spelregler för finansmarknaden var ett hett debattämne. Obama-planen, som bland annat förbjuder banker att handla för egen räkning och äga hedgefonder, är ett steg i rätt riktning, men enligt många inte tillräckligt. Global koordinering efterlystes. Debatten lär fortsätta, men slutsatsen är att de gyllene tiderna för finansmarknaden är över.

Ett tydligt minne från förra året var när Kinas premiärminister Wen Jiabao sa att med hårt arbete skulle Kina nå det tuffa målet om 8 procents tillväxt 2009. Få trodde honom då men som oftast brukar det bli som de kinesiska ledarna säger.

I år var hans inofficielle efterträdare Li Keqiang där. Han betonade Kinas betydelse för den globala återhämtningen och tillbakavisade västvärldens kritik att Kina inte gör tillräckligt för att gå från en exportdriven tillväxt till en inhemskt driven. Genom regeringsledda investeringar och stimulanser till hushållen växte den in­hemska ekonomin med 12,5 procent 2009.

Trots att exporten föll med 4 procent växte BNP med 8,7 procent. Kinas strategi är att fortsätta stimulera inhemsk efterfrågan och nå en mer balanserad tillväxt runt 8-9 procent. Men världen måste ha tålamod då strukturella förändringar tar tid.

Hans kollega Zhu Min från centralbanken tog upp att kortsiktigt är den snabba lånetillväxten och inflationsförväntningar orosmoln. Viss penningpolitisk åtstramning är därför nödvändig. Någon uppskrivning av valutan är inte aktuell. Även på denna front föredrar Kina stabilitet.

Som aktieplacerare gläds jag av låga räntor och så länge ekonomin fortsätter att återhämta sig ger värderingar runt 13-14 gånger vinsterna stöd åt kurserna. Visst finns det problem, som stora skuldberg, överhettningsrisker i Kina, inflationsrisker med mera. Men världen är sällan svart eller vit som så gärna analytiker, media och inte minst ekonomer framställer den. Ofta är den lite mitt emellan och det är vad jag tror detta år blir.

MÄRTHA JOSEFSSON, oberoende investeringskonsult