Aktierna med ett eget liv

För att citera Warren Buffett så är ”risk resultatet av att inte förstå vad det är man gör”, vilket anknyter väl till den här portföljstrategin som vi kallar verklig alfa (riskjusterad överavkastning).

Den består av bolag som antas ha liten eller ingen marknadskorrelation eftersom bolagets framgång till allra största del beror på ledningen och bolaget självt, och så lite som möjligt på yttre omständigheter som konjunktur eller pris- och efterfrågeförändringar.

I den gruppen ingår det som ofta brukar kallas förhoppningsbolag inom råvaror och läkemedelsutveckling, men även bolag som licensutvecklingsbolaget Paradox Entertainment eller mer mogna bolag som PA Resources, som trots sin storlek ändå visar upp mycket låg korrelation med oljepriset.

Under perioder med flack eller stigande marknad, som 2007 och 2010, uppvisar aktierna i portföljen relativt liten korrelation.

Under den breda uppgången 2006 visar de visserligen viss korrelation, vilket är naturligt med tanke på den ökade riskaptit som karakteriserar starka marknader, men under krisen 2008 höll gruppen ändå uppe förvånansvärt väl när resten av marknaden föll ihop.

Fram till våren 2008 hade portföljen stigit med 32 procent samtidigt som OMXS30 backat 10 procent. Därefter slog dock finanskrisen till även mot alfabolagen som slutade året i linje med marknaden.

Under återhämtningen 2009 uppvisade portföljen ett starkt uppsving, med en avkastning över 150 procent. Men hittills i år har de tagit betydligt mer stryk än marknaden och är nu ner över 60 procent.

Att de aktier som är handplockade för att uppvisa minst känslighet mot konjunkturen i realiteten uppvisar störst känslighet för marknadens svängningar förklaras framför allt av dessa aktiers beroende av riskvilligt kapital.

När marknaden är stark är riskaptiten hög och när marknaden faller, faller även riskaptiten.

Att dessa bolag också i högre grad än andra är beroende av access till emissionskapital gör dem också extra känsliga mot börsen, trots deras operationella okänslighet mot konjunkturen. En renodlad verklig alfastrategi riskerar därför att bli en fälla.

Sedan 2005 har portföljen dock överavkastat börsen med 14 procent i snitt per år, en rimlig kompensation för den högre risken i bolagen.