Drillcon drar fördel av den prospekteringsvåg som följt i råvaruboomens spår. Däremot spelar det ingen roll för Drillcon om gruvbolagen hittar vad de söker i berget, Drillcon får ändå betalt per borrad meter.
Drillcons försäljning kan skäras på två olika ledder beroende på vad man vill jämföra – och båda jämförelserna är mycket intressanta.
Till att börja med står kunderna inom gruvindustrin för cirka 75 procent av omsättningen, anläggningsindustrin för resterande 25 procent.
Om den nordiska gruvindustrin skulle skära ned sin prospekteringsverksamhet på grund av fallande metallpriser eller sinande riskkapital vore det riktigt dåliga nyheter för Drillcon.
Den andra jämförelsen handlar om kärnborrning kontra raiseborrning. Kärnborrning, som används vid prospektering, dominerar med 70 procent av omsättningen.
Raiseborrning, som utgör 30 procent, används vid prospektering och är därmed mindre konjunkturkänslig eftersom prospektering syftar till att hitta gruvprojekt som kan exploateras inom 10–15 år.
Av detta kan man dra slutsatsen att Drillcons verksamhet möter betydande risker. Om råvaruboomen dör ut på längre sikt får Drillcon problem. Men det är ett osannolikt scenario, nu när västvärldens skuldkris dominerar marknadsrapporteringen måste man minnas att råvaruboomen primärt drivs av Kina men även andra stora länder som Indien och Indonesien.
Den avgörande frågan är om Drillcons värdering ger en rimlig riskkompensation. Det tycker vi. Enligt vår prognos handlas aktien nu till drygt 6 gånger nettovinsten per aktie för 2011.
Nästa år är svåranalyserat men borde inte bjuda på någon kraschlandning eftersom Drillcon både har långa kontrakt och finansiellt stabila storkunder. Av konservativa skäl räknar vi med en vinstminskning men ser ändå aktien som intressant mot bakgrund av de starka och långsiktiga krafter som understödjer råvaruboomen.