Nya sparformen har stora fördelar

Nu har vi det nya förslaget om investeringssparkontot som regeringen vill införa vid årsskiftet. Det gamla förslaget från i våras mötte då massiv kritik och motståndarna varnade för fiasko.

Regeringen med finansmarknadsminister Peter Norman i spetsen har tagit åt sig delar av kritiken och sänker nu skatten på sparandet. Tillgångarna på kontot som mäts vid fyra olika tillfällen på året (plus inbetalningar) ska beskattas genom att de multipliceras med statslåneräntan den 30:e november året innan beskattningsåret. På det sättet skapas en schablonintäkt som ska beskattas med sedvanliga 30 procent.

Tidigare skulle statslåneräntan ökas på med en ett tillägg på 0,75 procent, men det är nu borttaget för att göra den nya sparformen smakligare.

Och visst är det intressant att slippa skatt på reavinster och utdelningar. Det behövs inte många procents positiv avkastning för att kunna räkna hem investeringssparkontot jämfört med ett normalt sparande.

Statslåneräntan är just nu knappt 3 procent (medelvärde för 2011), men ligger i snitt på 4 procent under perioden efter år 2000. För den som investerar i högutdelare innebär det alltså att en genomsnittlig direktavkastning på 4 procent skulle täcka den årliga skatten. Därutöver blir det ingen skatt på eventuella reavinster.

Men det finns naturligtvis hakar. Reaförluster är inte kvittningsbara mot vinster, vilket gör att kontot framför allt bör tilltala långsiktiga sparare. Tiden verkar som bekant för sparande i aktier – det finns en stor risk att kortsiktiga affärer genererar stora förluster.

En annan nackdel är att förslaget inte rymmer någon stimulans att sparare kan lyfta in gammalt sparande utan att behöva skatta av gamla vinster. Jag förstår att detta inte föll finansdepartementet i smaken eftersom det finns så stora latenta skattevinster att hämta hem. Men det är synd att man inte funderat över något extra köttben som skulle kunna få ännu flera intresserade av investeringssparkontot.

I samband med införandet av ett investeringssparkonto försämras också villkoren för kapitalförsäkringar där skatten höjs från 27 till 30 procent. Beräkningen av det så kallade kapitalunderlaget förändras också, så att det inte längre går att slippa skatt genom transaktioner kring årsskiftet.

Liksom i en kapitalförsäkring behöver inte de pengar som ändå kommer sparas på investeringssparkontot inte deklareras. Det innebär en betydande lättnad för alla som varje år sliter med K4-blanketten där inlösenrätter, nyemissioner med mera kan skapa stor förvirring efter en försäljning.

Och det innebär förstås att dagens inlåsningseffekter inte upprepas inom investeringssparkontot. Du blir fri att byta aktier och fonder utan tanke på skatteffekter, vilket kommer öka konkurrensen om spararnas pengar.

Detta kommer gynna de framgångsrika företagen och fondförvaltarna – och missgynna lågpresterarna. Men det kommer också att gynna mäklare och banker som sannolikt kommer få uppleva en ökad handel med aktier.

Sammantaget är jag i grunden positiv till investeringssparkontot. Jag kommer definitivt att öppna ett konto vid årsskiftet och satsa på långa innehav med hög direktavkastning som betalar skatten. Förhoppningsvis blir det också kursuppgångar på längre sikt – som i så fall blir skattefria. Det är inte så dumt.