ISK inte alltid bäst för långsiktigt sparande Foto: Per Hammarlund/Privata Affärer

ISK inte alltid bäst för långsiktigt sparande

Publicerad 2015-11-30 17:44:00

Krönika Allt fler sparar inom ramen för ett investeringssparkonto. Det är visserligen en bra sparform men när det gäller riktigt långsiktigt sparande är ISK inte nödvändigtvis bäst, skriver Spiltans Per H Börjesson i en gästkrönika.

Exklusiv läsarresa med Per H Börjesson som ciceron:

Mellan den 28 april och 2 maj 2016 kan du följa med Privata Affärer och Spiltans Per H Börjesson till Omaha, Nebraska. Där får du möjlighet att uppleva finansgeniet Warren Buffett och hans partner Charlie Munger live på Berkshire Hathaways årsstämma.

Läs mer om resan här.

En aktieägare ringde och berättade att han blivit kontaktad av en ”rådgivare” som hade rekommenderat honom att sälja sin gamla aktieportfölj och istället köpa nya aktier eller fonder i ett Investeringssparkonto (ISK) för att spara på skatt.

”Men jag kommer aldrig att betala någon skatt på mina gamla aktier” sa aktieägaren. ”Vad menar du, klart du måste betala skatt när du säljer aktierna” tyckte rådgivaren. ”Jag kommer aldrig att sälja aktierna för mina barn kommer att ärva aktierna och mina gamla ingångsvärden” förklarade då aktieägaren.

Fördelar med direktägande

Med ovan nämnda synsätt kan det vara bättre att betala skatten när man faktiskt behöver pengarna istället för att betala en avkastningsskatt i ISK varje år även när aktierna sjunker i värde.

Ett problem med ISK är att man kan förledas att göra för många transaktioner då man tror att det inte kostar något att byta aktier eller fonder i portföljen. När man till exempel sitter på tunnelbanan och ser en ny delårsrapport på skärmen på sin telefon är det lätt att ryckas med och trycka på säljknappen för sina innehav. Då missar man de fantastiska uppgångar som riktigt bra aktier och fonder kan ha över långa tidsperioder.

 Detta är speciellt viktigt om man sparar eller ger aktier till barn då det också finns en psykologisk effekt av att man fått aktierna som en gåva från till exempel mormor och morfar. Då är man kanske inte lika benägen att sälja sina aktier för kortsiktig konsumtion utan behåller dem istället och med ränta-på-räntaeffekten kan de då ge fantastiska avkastningar.

Rent matematiskt blir det faktiskt ungefär samma slutresultat efter skatt om man sparar i 30 år med följande antaganden:

ISK: en avkastningsskatt på 0,4 procent de första 10 åren, sedan 0,6 procent om räntan stigit eller om regeringen höjer skatten på ISK (som de precis gjort), plus en transaktionskostnad på courtage med mera på 1 procent per år om man ofta byter innehaven.

Direktägande: alternativet är att skatta 30 procent av vinsten efter 30 år men löpande få 1,4 till 1,6 procent högre avkastning.

Men ISK har också i ett antal fall klara fördelar:

1)     Om man nysparar månadsvis och har en placeringshorisont på 10-15 år torde ISK ge lägre beskattning. Men om har kortare sparhorisont och vill ha en stor andel i ränteplaceringar skall man undvika ISK.

2)     Om man köper aktier i stabila lönsamma bolag som ger en utdelning på till exempel 3 procent ger ISK en beskattning på 0.4 procent på hela innehavet inklusive utdelningen. Detta kan jämföras med att bara skatten på utdelningen, om man äger aktierna direkt, hade blivit 0,9 procent plus reavinstskatt när man säljer aktierna. Om man sparar i fonder får man bara kapitalskatt på reavinsten om man äger dem direkt.

Slutsats: ISK är ett bra sparalternativ för mycket sparande. För riktigt långsiktigt sparande och när man vill bygga upp en känslomässig koppling till ett innehav för till exempel barnbarn kan det vara bättre att spara i aktier och fonder direkt. En idé är kanske att dela upp sparandet i en ISK-del och en del i direktsparande.

Per H Börjesson, vd Investment AB Spiltan