Ingen kan ha missat den senaste veckans stora samtalsämne bland ekonomer i Sverige. Finansminister Anders Borg presenterade på Harpsund en framtidsprognos över de närmaste åren som sken av optimism, men har får mycket lite medhåll från den övriga ekonomeliten i Sverige.
Några siffror: Borg tror att tillväxten nästa år blir 2,7 procent jämfört med 1,6 i år. Och han prognostiserar att BNP ökar med 3,7 procent 2012. Ett snitt bland de senaste konjunkturbedömningar från SEB, Swedbank, Handelsbanken och Konjunkturinstitutet ligger drygt 1 procent under Borgs siffror och dessutom är dessa anmärkningsvärt eniga i sina bedömningar om framtiden.
Så där står vi alltså – Anders Borg mot i princip alla andra – och vem har slutligen mest rätt? Detta är förstås en nyckelfråga för placerarna på börsen. Situationen är heller inte ny – jag skrev en krönika i våras om detta, men nu är skillnaden mellan regeringen och övriga konjunkturbedömare ännu större.
Om Anders Borg har rätt kan man inte annat än se det som en köpsignal på börsen. En sådan utveckling av tillväxten innebär en klar konjunkturförbättring närmaste åren och för vårt exportberoende land måste det innebära att många av storföretagen på börsen går betydligt bättre tider till mötes.
Visst kan tillväxten till viss del få en injektion av att regeringen nu börjar lätta på plånboken och satsa bland annat på att bygga ut infrastrukturen. Men fortfarande är det exportindustrin en nyckelfaktor när det gäller svensk ekonomi och möjligheten till en bättre tillväxt.
Det är lätt att slå bort Anders Borgs prognoser som tidig valpropaganda – och att han egentligen är helt ute och cyklar när alla andra gör betydligt mer pessimistiska prognoser. ’
Samtidigt förstår jag inte vitsen med detta – han lär ju i så fall bli obarmhärtigt avslöjad under kommande två år och får då stå i skamvrån. Och det är ju ingen position som framstår som valvinnande.
Så frågan är om Anders Borg vet något som vi andra inte vet? Och i så fall – vågar vi lita på det?