Tänk dig in i situationen. I januari 1918 hade du 1 kr att investera. Om du satte in den på ett bankkonto skulle kronan ha växt till 136 kr vid slutet av 2009. Det låter kanske inte så mycket, men det handlar om en ökning på 13 500 procent.
Lek nu med tanken att du i stället satsade kronan på Stockholmsbörsen och utdelningarna hade återinvesterats. Då hade din peng växt till 6 726 kr, en uppgång på 672 500 procent.
Nu kommer knäckfrågan. Hur mycket skulle din krona ha växt om du inför varje månad hade valt mellan bankkontot eller Stockholmsbörsen och hela tiden lyckats plocka det mest lönsamma alternativet?
Ja, då skulle du definitivt inte haft några problem med din försörjning. Enkronan skulle i slutet av 2009 ha vuxit till över 281 miljarder kr.
Siffrorna, som tar hänsyn till inflationen, kommer från Nordeas chefstrateg Henrik Lundin som drog dem inför publik på Fondmarknadsdagen. Och publiken häpnade, trots att alla på något sätt jobbar med placeringar.
Nu är det inte lätt att återskapa teori i praktiken, i synnerhet inte när exemplet förutsätter att du kan se in i framtiden. I verkligheten gör man fel och därför anser Nordea att det är bättre att bestämma sig för en långsiktig strategi och sedan göra vissa utsvävningar genom att undervikta och övervikta aktier. Den rörliga potten bör begränsas till plus eller minus 15 procentenheter, enligt Nordea.
För fondsparare som vill ha hjälp att ta ut svängarna finns det flera möjligheter. Enter Maximal styrs av ett analysverktyg och gör tvära kast mellan räntepapper eller svenska aktier. Fonden har gått på några smällar i den senaste tidens lynniga börsklimat, men på tre år har den gett 14 procent vilket är bra med tanke på den stora börskraschen.
Folksam har infört Fondväljaren Trend, en fond-i-fond som systematiskt växlar mellan aktie- och räntemarknaden. Fondväljaren Trend kunde inte heller undvika raset i maj och tolkar nu läget på börsen som osäkert genom att investera i räntor.
Gemensamt för Enter Maximal och Fondväljaren Trend är att det finns en tröghet innan de ändrar inriktning och att båda har lägre risk än en vanlig aktiefond.
Artikeln ursprungligen publicerad i Privata Affärer nummer 8 2010.
SOFIA ULLERSTAM, PRIVATA AFFÄRER