Börsen har svängt i takt med att positiva eller negativa nyheter har kommit fram angående Greklands möjligheter att möta kraven från EU och IMF för att få sitt andra räddningsprogram.

Landet har ett obligationslån som ska betalas tillbaka senast 20 mars på drygt 14 miljarder euro – och det finns inga pengar. Det mesta talar för att landet kommer att få sina pengar eftersom motsatsen
skulle innebära en okontrollerad betalningsinställelse som skulle kunna smitta av sig på det betydligt större ekonomierna i Italien och Spanien.

Dessa länder måste räddas till varje pris eftersom en utveckling som den i Grekland skulle innebära att eurosamarbetet kraschar okontrollerat. Det skulle innebära att utvecklingen efter Lehman Brothers konkurs skulle vara en småsak i jämförelse. Och det innebar ändå den värsta lågkonjunkturen i modern tid.

Men den som tror att Grekland kommer kunna räddas kvar för att man får sitt nödlån – den hoppas på för mycket. Det handlar bara om att vinna tid, så att EU tillsammans med de nya regeringarna i Spanien och Italien hinner bygga upp en så kallad brandvägg som skyddar deras ekonomier och finansiella system vid en betalningsinställelse i Grekland.

EU, ECB och IMF i den så kallade trojkan pressar ändå Grekland hårt för att skynda fram en bättre budgetbalans som en lösning på lång sikt. Att detta är impopulärt i Grekland är förståligt, men mer allvarligt är att de grekiska politikerna värjt sig för åtstramningarna för att positionera sig inför nyvalet i april. Men till slut var de ändå tvungna att ge med sig.

Nu ställer EU nya krav för att nödlånet ska betalas ut, till exempel nya besparingar på drygt 300 miljoner euro. Men det värsta är att Grekland har större problem än så. OECD publicerade nyligen en kritisk rapport om det grekiska statsväsendet, vilket är en svidande uppgörelse med en byråkrati som lever sitt eget liv.

Korruption, ingen samordning, beslut följs inte upp och försök till reformering har inte inneburit någon förändring. För att bli ett fungerande samhälle måste det till stora genomgripande
strukturförändringar som sannolikt inte kommer börja verka förrän om flera år.

Den tiden finns inte i ett EU-perspektiv – politiker och skattebetalare i övriga Europa är redan för trötta på att skicka nya pengar till Grekland. Därför kommer landet att gå bankrutt och möjligen lämna euron förr eller senare. Men först måste politikerna rädda vad som räddas kan.