Om du vill investera ”demografiskt”, en tanke som borde tilltala de flesta, är det en ganska självklar slutsats att det är långsiktigt gynnsamt att investera i utvecklingsekonomier, tillväxtmarknaderna.

Men att den befolkningsmässiga utvecklingen dessutom talar för svenska varu- och  tjänsteproducerande exportbolag med höga vinstmarginaler är mindre känt.

Har dessa bolag även stor närvaro i unga utvecklingsekonomier som till exempel Brasilien och Indien har du antagligen hittat en ”vinnare”.

Bland de mer inhemskt inriktade bolagen är det framför allt företag som tillhandahåller högt specialiserade eller konsumentnära tjänster som borde vara vinnarna.

Däremot ska du hålla dig ifrån personalintensiva, varuproducerande exportbolag med låga marginaler. De kommer ofrånkomligen att bli de första som går under när det demografiska trycket gradvis ökar de närmaste åren.

Den största generationen svenskar är den grupp som föddes 1945–1954, ibland kallad rekordgenerationen. Den utgör mer än en åttondel av den totala befolkningen och studier bekräftar att denna generation har påverkat svensk ekonomi mer direkt än vad som antas i de konventionella modeller som prognosmakare använder.

Effekterna består dels i att antalet arbetade timmar i ekonomin ökar med antalet personer i arbetsför ålder, dels att människor försöker utjämna sin konsumtion över livscykeln, genom att spara inför ålderdomen. Det sistnämnda skulle inte spela någon roll om det inte vore för skillnader i olika generationers generationers födslotal.

Men faktum är att det är ganska stora variationer i olika generationers andel av befolkningen, och det syns i den ekonomiska statistiken.

Med början i år och under de närmaste 10–15 åren går den stora efterkrigsgenerationen från att vara de mest produktiva delarna av arbetskraften till att bli några av de mest konsumerande, tärande, och inflationsdrivande delarna av befolkningen – unga pensionärer.

BNP är ett efterfråge- och produktionsmått men också ett mått på ekonomins totala inkomster. De huvudsakliga inkomsterna i en ekonomi är löner, räntor, skatter och vinster vilka tillsammans utgör BNP. När BNP-tillväxten de närmaste åren väntas minska kommer vinsttillväxten, så länge som de olika inkomstslagens andelar av BNP är oförändrade, också att falla.

Från ett kapitalägarperspektiv är förhoppningen att vinstandelen trots detta ska kunna öka. Men  konkurrensen om arbetskraften är hög och en ökad löneinflation är därför sannolik. Om inflationstrycket är högt kan räntornas andel av ekonomin till och med komma att öka, trots den lägre tillväxten.

Och skattetrycket? Tja, för egen del har jag svårt att se att en stigande försörjningsbörda och fortsatt relativt hög statsskuld skulle innebära en särskilt gynnsam miljö för stora skattesänkningar – oavsett framtida regering.

Slutsatsen är entydig: det blir nära på omöjligt för kapitalägare att utkräva en högre andel av de totala inkomsterna som kompensation för den lägre totala tillväxten. Vinstandelen i svensk ekonomi borde – om något – minska.

Domedagsprofetior går det tretton på dussinet just nu och det är lätt att avfärda ovanstående analys som ännu en i raden. Men det är enligt min mening att göra det lätt för sig – befolkningsutvecklingen är faktiskt oavhängig finanskrisens fortsatta utveckling, vilket också gör den särskilt intressant från ett investerarperspektiv.

ROGER JOSEFSSON, chefekonom Danske Bank